noiretblanc.blo.gg

Då sitter jag här, dagen för stora dagen D. Dagen före höjdardan (egentligen samma, men jag har inte somnat och stigit upp än, så för mig räknas det ännu inte). Fler som är som mig? Eller är jag helt ute och jonglerar i badbyxor?

Vid exakt den här tiden 03.55 Turkisk tid, har vi landat om allt går enligt planerna. Jippie, varm, glad, lycklig och lider absolut inte av jetlag. Fördelarna med att resa inom tidszonerna. Men det tror jag att vi skippar nästa gång vi flyger mot nya vindar. Here we fucking come, NY CITY!!

 

Många av alla mina rädslor har försvunnit, t.o.m att flyga, nu tycker jag att det är roligt, men en kvarstår och det är döden. Allt känns skönt och roligt med flygplan, speciellt lyftet, men när tankarna om att störta får jag bara ångest, döden är nog t.o.m lite borta, är bara det att jag inte vill lida, ha ont, allra värst få panik. Sen är det ju kontrollen, är ju inte precis så att jag kan stiga av om saker och ting börjar krångla. Men om nu mitt öde är att dö i en flygplanskrash, låt de gå fort. Slå något hårt i huvudet på mig så jag däckar av och slipper dränkas i något ödsligt hav eller brinna upp, de kommer jag ju ändå få göra sen ;)

 

Caio Bella.